Få saker ger sådan glädje som att ge bort. Allt blir bättre och större ju mer man delar med sig till dem som inte har.

För några år sedan var vi och hälsade på min frus kusin Ragnhild som arbetar med skolutveckling i Nepal. Hon gör en hjälteinsats i ett land så mycket fattigare och mer svåratbetat än Sverige. Nu är det längesedan vi var på besök i skolorna på bergssluttningarna men jag tänker på dem då och då och för ett tag sedan blev jag taggad att se om jag kunde få göra något för att hjälpa de barn som vi mött. Ragnhild och jag pratade lite och kom fram till att det nog skulle kunna fungera bra att köpa in konstnärsmaterial till skolorna. Pennor, papper, kritor och lite annat. Och här om dagen så fick jag en liten rapport om hur det gått. En sån härlig känsla att få se hur mitt lilla kan bli till något större hos någon annan.

Ragnhild skriver lite om hur det gick när hon arbetade med bild och det nya materialet i skolorna. Läs gärna mer i hennes blog.

”Vi började med att måla lite med färgkritorna jag köpt för pengar min "kusinsvåger" skänkt för just det ändamålet. De gillade det verkligen och jag hade fullt sjå att se till att inte kritorna försvann ned i väskor och fickor!”

”Bäst: Teckningarna som eleverna gjorde. De fick måla vad de ville under förutsättning att de inte använde blyertspennor men minst fem olika färger i sina bilder.”