Vår son Viggo har varit sjuk i helgen och jag tog tillfället i akt att byta ut en timme av Bolibompa mot lite kulturförkovring. För några år sedan så såg jag Spirited away tillsammans med en kompis och blev salig. Så vackert, annorlunda. Ett bildspråk, dramaturgi och symbolvärld långt bortom Hollywoods kulisser. Nu fick jag tillfället att tillsammans med en febrig liten kille se den underbara ”Min granne Totoro”. Den gjordes för 20 år sedan och tekniken har gjort att filmer ser så annorlunda ut idag. Filmen är makalöst vackert tecknad och tar oss med till en plats där barnens fantasivärld blandas med verklighet och religösa tankar. Viggo blev nog lika fascinerad som jag. ”Björnen... whaa” säger han och vill se mer och mer av när Totoro vrålar och barnen skriker. Låter kanske hemskt, men det är lycka!

Ett nutida projekt som knyter an till denna gamla, fantastiska film är ”The Totoro forest project” där några av världens bättre illustratörer samlas för att skramla in pengar till att rädda skog i Japan. Kolla in hemsidan för snygga bilder!

Här är min hyllning till Totoro och till höstens underbara färger.